Efter en fantastisk höst har mörkret sänkt sig över oss och även temperaturerna har gått ner och gett oss is på sjöarna. Ännu en vinter är här på riktigt.
I år hade jag inget som helst sug att fiska på isarna men får man inte fiska så gör man det som går den här tiden på året, isfiskar. Eftersom man är fiskeberoende och vintern tar upp en på tok för stor del av året så måste man ju helt enkelt göra nåt åt det... Det är bara att fiska, från isen.
Förra vintern hade jag enorma förväntningar på att fiska röding i vårt eget nyskapade rödingvatten Långsjön. Det blev två turer i början på säsongen då helt utan resultat, inte heller de andra jag då såg fiska fick en enda röding och det blev tydligen ganska knapert hela vintern, några togs visserligen men sjön vägrade släppa iväg några mängder med röda krigare.
I år har det satsats lika mycket som i fjol så förutsättningarna är goda för ett bra fiske när dessutom fiska från förra året lär finnas kvar. Laddad? Det kan ni fethaja!
Kl. 8.30 for jag hemifrån i ett lätt snöväder, en kvart senare var jag framme vid Långsjön, fatastiskt att ha en rödingsjö inpå knuten egentligen. Det var en del fiskare där redan men ingen hade fått något, alla hade nog precis kommit dit. Jag tog mina grejer och gick ut på sjön som var grishal med ett 3-4 cm tjock täcke nysnö på en såphal is... Ny Moraborr hade man så det kändes bra och nyriggade mormyskaspön och färska maggots, det vara bara mig det hängde på eller rödingen såklart.
Första hålet gav ingenting, andra hålet ingenting. Så kom Met-Jocke förbi en sväng och berättade hur fin rödingen var dom satte i, inte en fena skadad på en enda fiska och illröda ända ner på buken.... Nu blev man ännu mer sugen...
Jag gick över till myren och satte mig en liten bit ut, ca 4 m djupt men ingenting hände nu heller. Då gick jag en bra bit bort ända till slihälla vid myren och är hade fler varit tidigare utan resultat, längst in och en bit längre ut så jag borrade upp mitt emellan dessa hål. Satt med mormyskan men inget hände.
Nog nu och dags för omriggning efter att ha testar alla tre spön med olika myskafärger. Nu på med en stor lyspirk med mormyska under. Snabbt i med grejerna och pan första rödingpåslaget redan på vägen ner, efter en kort intensiv drillning var fisken bärgad, trodde jag en släppte halvvägs ur hålet och gled sakta ner igen och när den låg där så kastade jjag mig ner och sträckte mig efter den och kände den faktiskt med handen men den var fri...ajjj ajj skull eman få fler chanser?
Per kom förbi och fråggade om jag haft på fisk då han såg mina försök att rädda den förlorade fångsten. Han var på väg hem men stannade då kvar och tog ett av hålen längre in...
Det dröjde bara någon minut till han hade första påslaget men bommade även han, sen efter ytterlligare ett par minuter hade han andra på och den kom upp!
Resultatet en fantastiskt fin röding, japp äntlligen någon som får fisk i Långsjön.
Efter ytterligare ca 10 mmin hade Per fyllt sin kvot på tre fiskar. Bete, lyspirk med mormyska maggots och mask.
Jag fortsatte längre in vid Pers hål och hade efter ett lite tag påslag, väldigt försiktigt... Sen ytterliare några minuter senare satt den och nu gick det bättre, den satt rejält krokad och dagen var räddad!
Jag fortsatte ytterligare en stund och snart kom Pers far Ingemar och Yngve Hindrikes till oss. Det dröjde inte många minuter förrän Ingemar hade en röding och strax därefter Yngve, riktiga fiskerävar... Sen tog Ingemar ytterligare en och så även Yngve. Jag gick strax därefter hemåt så om de fick fler vet jag inte men det skulle inte förvåna mig om de fyllde sina kvoter på tre fiskar bägge två.
Så länge vi var där såg vi faktiskt inte någon annan få någon fisk men det verkar som om rödingen idag var lite morgontrött så fler kan mycket väl ha lyckats men det vet inte jag...
Vintern är inte alls dum ibland åtmistone inte dagar som denna!
Skitfiske!
Min röding, den första storröding jag någonsin fått, den första men inte den sista.
Per Hindrikes tre granna rödingkrigare. Foto: Micke Bergman.