Carassius carassius
Liknar karpen, men kroppen är proportionellt mycket högre och skäggtömmar saknas. Arten har 2 tillväxttyper, som kallas sjöruda och dammruda. Den förra kan bli 45 cm och väga 3,5 kg (i Finland 64 cm resp 4,9 kg). Dammrudan kan bli 25 cm men är vanligen 15-20 cm. Utanför Norden är maximum för sjörudan 50 cm resp 5 kg.
Utbredning:
Österut genom Ryssland och Sibirien till Lena. Söderut till mellersta och sydöstra Frankrike, norra Italien, östra Jugoslavien, nordöstra Grekland, norra Turkiet, Georgien, Turkmenien, Afghanistan och Kina. Ett genom inplantering isolerat område i östra Spanien. Har sedan lång tid blivit inplanterad utanför det ursprungliga, naturliga utbredningsområdet, t ex i Norge och Frankrike.
Rudan är en av de minst pretentiösa och mest seglivade av alla Sveriges fiskar. Den trivs i såväl stillastående som rinnande vatten, i bräckvatten, större sjöar och grumliga torvgravar. Den är en varmvattensfisk men kan övervintra även i bottenfrusna gölar i lappmarkerna, genom att med nedsatta kroppsfunktioner ligga begravd i icke frusen gyttja. Den är också fenomenalt tolerant mot låga syrgashalter och föroreningar. Den är trög och stationär samt rota i botten eller i växtligheten efter föda. Den tillbringar vintern under en upp till 5,5 månader lång dvala nere i bottendyn.
Föda:
Hinnkräftor, vatteninsekter, maskar och ruttnande växtämnen. Livslängd över 40 år.
Sportfiske:
Mycket populär bland specimenmetare. Tas på mask, majs, maggots och partikelbeten av olika slag. Mäskning ger bäst resultat.
Svensk sportfiskerekord:
3,070 kg, Paviken Gotland av Rickard Linderot, Svedala på flötmete med brödkula. 2010-07-19
Källa: fiskbasen.se
Se även förekomst i Gagnef-Mockfjärds Fvo
|
|