Alburnus alburnus
En slank, silverglittrande mörkryggad och storögd fisk. Under lektiden kan fenorna få en orangefärgad lyster. Längd upp till 20 cm (i Aspen, Västergötland, 21,5 cm, utomlands 25 cm). Vikt ca 100 g. Löjan bildar bastarder med mört, sarv, färna och braxen.
Utbredning:
Österut i Ryssland till Petjoras och Urals vattensystem. Söderut till Pyrenéerna, Rhônedeltat, Alperna, östra Jugoslavien, nordöstra Grekland, nordvästra Turkiet, Kaukasus och norra Kaspiska havet.
Förekomst i Sverige:
Löjan finns i Östersjön från Öresund upp till Norrbotten samt i sjöar över större delen av landet med undantag för Halland, där den förekommer endast i Viskan och Lagan, och för Bohuslän, där den blott är anträffad i några få sjöar. I Norrland går den upp till Torne och Muonio älvar men synes icke överskrida 300 m höjd ö h.
Miljö och vanor:
Löjan bebor sjöar och lugnt rinnande vattendrag. Den lever i stim och jagar i vattnets mellanskikt eller uppe vid ytan, ovanför vilken den ibland hoppar efter insekter eller undflyr fiender. Under sommarhalvåret vistas löjorna i eller strax utanför strändernas vegetationsbälte, ehuru de ofta ses spritta också ovanför sjöarnas klarytor. Vintern tillbringas på djupt vatten.
Föda:
Plankton som hinnkräftor och flygande och flytande insekter men även vattenlevande insektslarver och -puppor.
Fortplantning och tillväxt: Leken sker i maj-juni (ibland juli och på kontinenten redan från april) över stenig botten helt nära stranden. Den kan ske med veckolånga intervaller i två eller tre omgångar. Fiskarna hoppar, spritter och cirklar livligt i vattnet, varvid de ibland trängs upp på land. Hanarna har lekvårtor. Äggantalet är ca 1.500 per hona. Rommen klibbar fast på stenar och växter ända uppe vid vattenytan. Den kläcks efter 6-8 dygn. Ynglen livnär sig av djurplankton. Tillväxten i en sjö i sydöstra Norge är följande: vid 1 år 62 mm, 2 år 86 mm, 3 år 108 mm, 5 år 135 mm, 7 år 138 mm, 9 år 163 mm, 11 år 172 mm. Arten blir könsmogen vid 3 års ålder.
Livslängd:
Minst 11 år.
Användning:
Som agnfisk. Traktvis i Europa begagnas löjans fjäll för framställning av konstpärlor. S k "löjrom", som saluförs i Sverige, kommer från siklöjan.
Andra namn:
Löga, Agn, Pingstlöja, benlöja, benlöga, stenlöga, pjön, pyn, salk och (i Norrbotten) vimba.
Sportfiske:
Mete med deg, mask eller maggots. Populär bland tävlingsmetare.
Svenskt sportfiskerekord: Ingen notering.
Källa: fiskbasen.se
Se förekomst i Gagnef-Mockfjärds Fvo
|
|