Gagnef Fiske

Den första havsöringen

I många år, ja ända sedan man började läsa Svenskt Fiske och Fiskejournalen i början av 80-talet har havsöringen fascinerat mig.
Öring överhuvudtaget förresten, men just kustens silverriddare har av någon anledning etsat sig fast i min själ.
Anledningen till att jag bara testat fiskelyckan en enda gång efter dom är egentligen ingen anledning men avståndet och den berömda tummen ur är tunga förklaringar.
Sedan flugfisket på allvar, för tredje gången gillt, tog tag i mitt fiske har fokuseringen gått från diverse karpfiskar, abborre och gädda till öring, harr och andra salmonider.
För två år sedan begav jag mig ut på mitt livs hittills bästa fiskeresa när jag tillsammans med bästa fiskekopisen Jo Hausel, och ett gäng då okända men numer bekanta fiskevänner, begav oss till Ryndaälven på Kolahalvön.

Brunöring av finaste sort bjöds det på varje dag i en vecka, helt fantastiskt.
Sedan dess har fisket här på hemmaplan tett sig om inte dåligt som i alla fall mindre intressant. Att det dessutom rör sig om mestadels utplanterad fisk gör tyvärr inte saken bättre.
Men förra året bestämde jag mig för att gå in för havsöringen igen och som vanligt är det all in så nytt klass 7 spö med dit hörande rulle införskaffades, har sedan tidigare ett klass 8 spö med rulle så nu klarar man det mesta som rör havsöringen i utrustningsväg.

Det blev dock inget fiske på våren eller ens sommaren utan två pass dagarna innan fredningstiden i SKåne träder i kraft, mellan 15/9 - 31/12. Att man nu mer har sin kvinna i Skånemetropolen Malmö gör valet av kustvatten enkelt.

Dessa två första pass förlades till Stenshuvud söder om Kivik på Österlen men det var en tafatt nybörjare som stod och halvdant fösökte lura någon fisk bland klippor och vågor. Dessutom dålig kunskap på flugval så det blev inte helt oväntat ingenting i utdelning. Dagen efter begav vi oss till Skäret vid Kullaberg, där sågs en öring hoppa och lite fler vak men långt utanför kasthåll. Dessa två turer gav blodad tand så det är stor lust åt det trots utebliven fiskelycka, det är nåt med havet som är fascinerande. Det går helt enkelt inte att uppleva, det måste beskrivas.

Så gick ännu en vinter och pimpelborren fick göra sitt för att man skulle nå fram till fisken med mormyskor och blänken. En trevlig syssla även det men långt ifrån flugfiskets rena euforiska känsla.
Flugfisket har numer så till den grad tagit över mitt fiskeintresse att allt annat känns mer eller mindre meningslöst. Det fanns folk som för några år sedan sa att jag skulle gå den vägen att anda fiskemetoder bleknader ur till fördel för flugfisket men jag bara fnös åt dom, om ens det. Nu står man där och kan bara inse fakta, det finns inget annat fiskesätt som är värt namnet om jag får råda.

Den 14 januari var jag och Marie ner till brofästet vid Öresund för att kolla runt lite, själv ville jag ju kolla in fiskemöjligheterna också, och det var flera fiskare på plats. Snackade med två spinnfiskare som lyriskt berättade om en kompis som dagen innan fått 10st havsöringar med en toppfisk på 75 cm! Ujj ujj ujj vad man blir sugen, nästan som i trans och får svårt att tänka på någonting annat.
Vi gick vidare mot Bunkeflostrand där det mycket riktigt fanns några flugfiskare som var långt ut och vadade och kastade efter havets silver.

Premiären 10 mars 2017

Den 10 mars var det så äntligen dags efter en lång väntan och många kvällar bakom flugstädet. Skulle mina flugor funka, skulle jag kasta bra nog, skulle vädret stå mig bi... många frågor utan svar...
Om ni läst Havsöringsguiden Skåne & Blekinge kan man i slutdelen under fisketips se Jesper, en havsöringsfiskare jag tack vare Marie lärt känna, stoltsera med en fantastisk blänkare på 5,9 kg!
Inte dåligt att få sådan hjälp från start.

Jesper som är Maries kollega och en känd havsöringsfiskare, hade under en mindre genomtänkt konversation lovat bistå mig med tips för att få en så bra start som möjligt. Jag kontaktade Jesper via email och fick en hel del tips om utrustning och flugor som jag följt genom att införskaffa ny lina till bägge spöna plus ytterligare samma för klass 6 spöt.
Flugor som jag bundit är räkimitationer och loppor eller basser som det heter på danska. Vårt grannland i sydväst är helt tokiga i havsöringsfisket, inte alls konstigt med tanke på att de omgärdas av hav som innehåller några av världens bästa havsöringslokaler.

Vikhög.

Jag fick några lokaler som tips av Jesper och valde pga vinden att prova Vikhög vid Löddeköpinge. Totalt novis om såväl fisket som alla lokaler runt Skånekusten begav jag mig iväg på förmiddagen den 10 mars till Vikhög. Jag bytte om och började gå mot stranden där det finns mycket rev och verkligen blandat med tång och öppen sandbotten.
Vadnigen är inga problem då det är väldigt långgrunt. Jag vadade ut ett par hundra meter och kastade längs vägen mot udden söderut. Många kast blir det och snålblåsten var 5-7 m, men i skydd av piren vid hamnen så vågorna var inga problem alls. Att man sedan var väl tilltaget klädd var definitivt ingen nackdel, tvärtom klä er varmt för det är svinkallt i blåsten och vattnet. Vinden i ryggen gjorde mina kast riktigt långa, så på den fronten kändes det perfekt.
Jag hade väl fiskat i kanske 1,5 timme när jag kom fram till en sandfläck som var lite grundare och bytte där från en räka till en röd loppa. Testade ett kast två kast och så tog det tvärstopp och började dunka bekant... Öring!!

Yes !! Helt sjukt vilken känsla att för första gången få känna på havsöring, det är helt annorlunda än den vanliga sötvattenslevande brunöringen vi har i våra sjöar och rinnande vatten. Men fighten blir trots allt inte så där vansinnig som man hört talas om. Den rusar och den är definitivt stark och man känner att det inte är någon idé att sätta för hög press på den, men fighten tar bara ca 5 min sen har jag den i håven.
Efter den fisken kastar jag ytterligare ett tag men har ingen känning alls eller ser heller inget så jag beslutar mig för att avrunda mitt mycket lyckade fiskepass.

Smygehuk 11 mars

Dagen efter, den 11/3 beger vi oss ner till Smygehuk och sydkusten, fantastiskt vackert, och vädret är soligt och nästan vindstilla. Dyningarnam är obefintliga och rullar lugnt in från sydost till en början. Jag börjar vada ut ett par hundra meter från badplatsen i Smygehamn, mellan den och Smygehuk. Här är inte en fiskare trots att det ser riktigt hett ut.
Jag fortsätter kasta och byta flugor ett par gånger mellan loppor, Polar Magnus och till slut en räka med rosa ryggsköld som jag matar på oförtrutet. Så plötsligt när jag börjar närma mig några stora stenar vakar det bara 10 m från mig och jag håller precis på att lägga ut ett nytt kast, snacka om straffsparksläge.
Men ingenting händer trots att flugan landar mjukt perfekt bredvid vaket. Fortsätter runt vakplatsen med ytterligtare ett par kast men inser att fisken redan försvunnit. Spännande så det förslår. Fortsätter kasta in mot revet bland stenarna och redan i andra tredje kastet blir det tvärstopp och riktigt tunga gungnigar talar om att det är fisk, stor fisk!

Nu börjar mitt livs fight med öring, en riktigt fin fisk har klivit på och hoppar och kör om vartannat, man har inte en chans och det är bara att njuta i stora drag av fiskens styrka och storlek, för fisken är stor, helt fantastiskt.
Nu börjar man bli nervös, mellan mig och mitt livs öring är det bara en 0,27 mm fluorocarbon tafs. Fisken kommer efter ett tag äntligen in och jag ser hur stor den är, en bra bit över gränsen på 50 cm. Och den har krafter kvar för när jag tror att den ska gå att så smått håva så vänder den och drar ut en bra bit in på backingen och vältrar sig och hoppar på nytt en bra bit ut. Herrejösses vilken fisk, ja jag vet att jag tar i men för att vara mitt livs andra havsöring är det fantastiskt att få en så stor fisk.
Om jag nu får den, den fortsätter att stångas och jag tar in meter för meter sen drar den ut igen och igen. Jag tappar räkningen på hur många rusningar den gör men jag har den tom vid håven och missar håvningen då fisken är för lång för att smidigt kunna håvas rakt ner i nätet. Sådana missar gör ju inte saken mindre nervpirrande och fisken blir också nervig och sticker ut med lina och en bit på backingen igen. Den forsätter att stångas för att efter ytterligare ett tag äntligen ge med sig och så till slut kan jag håva mitt livs fisk.

Vi mäter fisken till 71 cm och den väger efter ca 45 min 2,6 kg...lite förvånande att den inte väger mer, för fisken är inte spinkig men heller ingen 100%-ig blänkare. Jesper som ser foto på fisken säger direkt "utan att förta glädjen men det är ingen blänkare, utan en halvbesa" alltså en fisk som halvt om halvt återhämtat sig efter leken i höstas.
Vi tar med oss fisken hem och tillreder den, smaken är det då inget fel på så jag undrar efter den fighten hur man nånsin ska lyckas bärga en riktig blänkare på 71 cm....? För den lär ju väga nåt kilo till och vara helt oövervinnelig... eller... snart får vi kanske se.

Havsöring 4-ever!
Micke Bergman