Gagnef Fiske

Har läst om era problemdispyter på FaceBook.
Låt mig ta några exempel på en likartad situation.
För ett tiotal år sedan upptäckte vi sportfiskare att en jokk i Norrbotten, uppe kring Ritsem i Lappland, var i det närmaste utfiskad, åtminstone gravt sönderfiskad av framför allt maskmetare. Det har till och med gått så långt att folket som maskmetat hade kastat för små öringar och rödingar långt upp på land.
Då blev det direkt trädaläggning i ett tiotal år framåt. Därefter öppnades vattnet med stor försiktighet, allt annat än flugfiske var inte tillåtet, man bestämde bag limit, dvs fångst/dag och därtill catch and release på resten. Man fick ta en öring/röding per dag till mat, inte understigande 40 cm.

Samma situation infann sig på klasiska Tavvaätno på Sandåslandet norr om Kiruna. På åttiotalet mötte jag många gånger 10-12 maskmetare i stöten som flög hem stora plastdunkar fulla med harr. På sjuttiotalet kunde vi få harrar på 2 kg och över, på åttiotalet var det max ca 1,3 kg och på nittiotalet kom vi inte över kilot på harr. Däremot hittade vi högar med småharr uppkastade på land som hade tagits av maskmetare, för liten fisk för att ta hem.
Samma här, länsstyrelsen kom in och trädalade jokken. Fem år senare fick en kompis och jag tillfället att provfiska jokken och då var den nästan lika fantastisk som på sjuttiotalet. Därefter öppnades jokken igen med strikta regler om beteenden, ekologi, etik och förstånd.

När vi var grabbar lärde vi oss att bäckmeta öring med mask. Så var det på den tiden. Vi visste inte bättre, pengar fanns inte till rullar och spön och, viktigt att inflika, naturen var betydligt större, skogarna var mer intakta, industriskogsavverkningarna fanns inte på agendan och många bäckar var orörda. Så upplevde jag 50-60 talet hemma i norra Jämtland.

Idag vet både biologer, zoologer, ichtyologer, forskare och vissa politiker att alla så kallade mängdfångade redskap är av ondo. Många fiskpopulationer reder sig inte längre på en allt mer destruerad miljö, med skogsavverkningar, vattenkraften och det industriella skogsbrukets härjningar.

Därtill måste vi komma in på en annan bana, den att det är roligt att fiska, men att på de flesta platserna numera, även fjällvida, kan vi inte brandskatta fiskpopulationerna som vi gjorde förr. Om vi anser att det är roligt att fiska måste vi också spara på bestånden. Reproduktionsplatserna är färre där vi idag också måste lägga till klimatförändringarna. Här bör absolut konstateras att exempelvis öringen är en av våra mest känsliga skogsorganismer. Vi behöver faktiskt inte fiska för kökstallriken längre. Därför kan påtalas att just länsstyrelsen i Norrbotten är det första länet i landet som absolut satte in catch and release som en fiskevårdande åtgärd.

Som de flesta av oss vet är just masken ett starkt selektivt bete, dvs masken ”tar” alla storlekar av exempelvis öringen, stora som små, mest små, vilka oftast är omöjliga att släppa tillbaka, eftersom maskkroken sitter i svalget.

Vi måste helt enkelt styra vårt fiske efter de förutsättningar som finns idag i en högindustriell värld. Roffa och ta för sig fungerar inte 2017. Då duger ingen form av mängdfångande redskap (en roffares verktyg).

De nya trenderna med roffarmentalitet och ekologisk okunskap bäddar tyvärr för fortsatta utplanteringar fisk. Så till vida kan konstateras att vi idag har hamnat i en återvändsgränd, den att normala populationer av fisk sakta men säkert byts ut mot inplanterade fiskar. Vem vill se den utvecklingen?

Gunnar Westrin. Råneå den 13 april 2017.
Författare, lärare och ekolog.

Trädaläggning. = Vatten stängs för att återhämtas.
Catch and release. = Man fångar en fisk som sedan försiktigt släpps tillbaka.
Put and take. = Man planterar ut fisk sedan fiskas upp.
Bag limit. = Hur många fiskar man fåt ta/dag.
Minimimått. = All fisk under minimimått skall släppas tillbaka.