November är här och vattenståndet ökar sakta men säkert i älven. Från att ha varit nere i smått otroliga lågvattennivåer för bara ett par veckor sen hade vattenståndet redan förra helgen på grund av att regnen äntligen kom stigit till stra över normalnivå i forsarna.
Jag och Jo var till Fänforsen på söndagen och lurade upp tre forsleoparder ut strömmarna.
Nu är november här och vattnet har gått upp ytterligare ett litet snäpp men än är det ingen fara på taket, man kkan visserligen inte vada ut i forsen längre men å anddra sidan så borde fisken vid det här laget ha hittat nya ståndplatser.
Jag drog mot Fänforsen och Slihälla men där var det ett gäng spinnfiskare redan så jag for vidare till andra sidan där vi var förra helgen. Hade med mig något jag aldrig testat tidigare, en vadarstav, det var inget dåligt val. Med vadarstavns hjälp kom jag snabbt ut till den fiskeplats vi var på förra helgen.
Det är ingen idé att chansa på nåt annat än säkra kort så jag satte på en brun Woolly Bugger med guldskalle och kastade ut den i strömmen, redan andra kastet var en arg öring uppp och slog i ytan, en fin bit, dig ska jag lura tänkte jag och fortsatte kasta.
Men på buggern blev det ingenting mer så jag valde istället ut en muddler kreation med grön kropp, vita gummiben, muddlerskalle och guldfasanstjärt. Ksatade och kastade smack andra kastet och bingo! Såg ganska snart att det var en fin välmatad brunöring i sedvanlig storlek. Efter lite drillning håvade jag och fotade fisken innan den fick gå tillbaka.
Hade tänkt ta med en hem men den var så fin att jag lät den gå tillbaka där den hör hemma igen.
Fortsatte nu med en Klinkhammmer för att se om det eventuellt finns nån som tar på torrt denna magiska novemberdag.
Njae ingenting som ville ha idag så jag bytte till en mrökgrun zonker med rödton i kroppen och konskalle.
Ett, två, tre några kast senare ett par nafsningar... Ut me'n igen och tjong.. sen ingenting men efter att ha dragt in ytterliare några meter så är det en på i alla fall ett knepigt hugg men den stångar på och efter lite drillning så ser jag...
- Mr Grey!! Wow en harr på största zonkern jag hade med mig, häftigt!
Jag håvar den och den har huggit rejält och sitter fast krokad, inga problem med avkrokning i alla fall och harren är lika stor som öringen och förevigas innan den går tillbaka ner i virvlarna och snabbt simmar iväg lika pigg som öringen nyss.
Det är nåt speciellt med harr, så är det bara, men en magisk dag som denna blev det doublé med två vackra exemplar inom en timme i Fänforsen.
Magi!
Dessa flugor var receptet för dagen.
Skitfiske!
Micke
Dags igen för ett pass vid forsensidan. Jo hade huserat ett dygn vid Käringforsen men utan resultat än så länge. Vädret var typsikt novemberväder med mycket regn och moln och temperaturer kring några grader över noll. Bistert med andra ord.
Jag hade bestämt mig för att ta mig till Forsen sidan på Fänforsen precis som förra helgen. Vattenståndet var lite högre men bara kanske en hal decimeter vilket gjorde det vadbart ut till bra platser. Jag stog och nötte streamers och zonkers och till slut med en rödsvart historia med guldskalle så var det någon som ville nafsa i alla fall. Men inget riktigt påslag..
Jo dörk upp med fru Karin och hunden Mustard. Ytterligare en nafsning på streamer och Jo hade lika bra lycka. Jag gick runt och testade även lite torrt för att se om harren eventuellt var på g men ingenting.
Kom ner till stället där Jo stog och så kom ett riktigt påslag för Jo som han fick drilla någon halvminut innan den klev av. Nåt mer hände inte för varken mig eller Jo så jag for hemåt.
Vädret hade i alla fall varit ok, kallt men delvis sol. Tror att det ojämna vattenståndet ställer till det med en hel del huvudbry för fisken den saken är klar.
HAde varit förbi hemma hos Göran Met-Jocke G i veckan och han tipsade då om att harren samlatws ovanför Slihälla. Det var som att trycka igång en avtryckare med fickesug.
Helgen kom och suget satt som en smäck och vädret var helt fantastiskt för att vara november med klart och soligt och ca 8°C varmt (detta på lördagen). Söndag och jag drog mitt pick och åack upp till Slihälla och satsade med Klinkhammer, Rackelhane och Superpuppa för att fresta harren.. Hade några försiktiga stigningar med småharr men ingenting som ville fastna riktigt. Fortsatte någon timme men det var som förgjort trots finvädret. Då blev det som vanligt man satsade på streamer och öring, vadade ut på klippan precis söder om Slihälla och nu var det riktigt spännande, hade som tyr var vadarstaven med mig så det gick efter lite om occh men... Kasade ett par olika kreationer men ingenting hände. Men då vattnet är "normalhögt" så finns alltid esset i rockärmen, platsen som aldrig sviker så jag vadade tillbaka och ställde mig vid "esset" oh körde min rödsvarta med guldskalle några kast men ingenting. Satte på en streamer i orange med flätade gudlsidor och ögonskalle ett par kast senare var första påslaget som jag fick känna någon halvminut innan den ilsket klev av i ytan, ajj ajj.
Bara att fortsätta även om just den öringen nog var körd för idag, men finns det en så finns det säkert fler så har den platsen varit förut. Några kast senare en bit nerströms så satt den där... en kort drillning senare var öringen håvad, en hanne på 36 cm.
Även den normalt bistra och grå november kan leverera ädla vatteninvånare.
Skitfiske!
Micke