Äntligen kommer den tiden på året då vattnet till slut finner sin vettiga temperatur ( för oss inbitna ) och fisket till det bättre.
För att styra kosan mot Björbo på lördagen för att fiska så ratades Fänforsen då det var lika välbesökt av flugfiskare som ett kyrkomöte i Vansbro. dvs fler än 6 isf.
Därför fick Käringforsen återigen bli förstahandsvalet.
Väl på plats så möttes vi upp av met-jocke som deklarerade att “ Får du inte fisk nu så kan du kasta spöet i forsen”
Då mörkret kom hyfsat fort så blev det bara ett par kast i dom nedre småpoolerna med ett försiktigt påslag.
Men väl uppe arla på söndagen så var humör och vädret på topp, mycket dimma och faktiskt ganska kyligt
Smög mej uppåt kastade mig sakta neröver, efter ca 10 kast och i höjd med sommarstugan med så blev det ett celebert plask och tröttheten blev som bortblåst, en kalsasfin öring bjöd upp till kamp och den pilade ut i den lilla ström som är och tanken låg hela tiden i bakhuvudet om tafsen skulle hålla.
Väl i håven så var det en sur, fet öring som krokades loss med ett fjäderryck innan blixtrade till och försvann i ett plask.
Min trogne kollega Mustard kom och överrvakade så allt skulle gå rätt till och jag tror minsann han för tur med sig!
Upprymd och så nöjd som man kan bli så kastade mig vidare neråt, såg att det stod en öring intill ön och gjorde sig uppmärksammad, dock var den helt ointresserad av både superpuppor,muddlers och rackelhanar, jag lät den helt enkelt få vara ifred och vi kommer till den senare.
Det hann iaf gå ett 30-tal kast innan jag provade att sätta på en Röd Montana, 2 kast senare så kom spöknyckarna och nu en bit längre ner, där det faktiskt forsar på trots den unikt låga vattennivån.
En odramatisk med fin fajt där jag öven denna gång gick segrande ur striden.
Nu började kaffe och frukostsuget blir alltför påkallande och jag drog mig neröver mot hjulhuset för rekreation innan det var dags att fortsätta.
Klockan hade nu blivit runt 10 och dimman höll på att lätta.
Mätt och nöjd en stund senare så kastade jag av småpoolerna på neröver, flera tappade fiskar och flera som visade sig ogenerat .
Bytte fluga och i laggande ställning kortkasta på en öring som gick upp varannan minut.
En muddler i kroksize 12 med guld/silvertinsel gjorde susen...
En mindre öring än tidigare men väldigt vacker
I och med denna triss i öring innan lunch så kändes det väldigt bra på alla sätt, tänkte att avsätta ett par timmar och bara vara vid käringforsen men då dök både Met-jocke och Micke upp så den vilan uteblev,
Vi beslöt oss för att smeka över till andra sidan ön då vattennivån tilltalar även den sämste vadare att försöka. dock ska tilläggas att den mest spännande utmaningen är att forcera ön utan att snava eller bara försvinna spårlöst den höjdskillnad på 150cm + – noll.
Ett par garv senare och så stod vi vid det lugnaste sel man kan tänka sej och djupet var markant bätttre. Dock vare sig såg vi.kände någon eller fick något alls innan vi fiskat oss runt ön, jag lyckades rasa på dom överdjävligt hala stenare och skaffa pensionärshöft.
Såhär ser det dock ut för er som inte orkar masa er över
Väl runt ön så kom jag ihåg den öring som så tidigare på morgonen retats en smula och visade på platsen för Micke. 2 minuter senare så satt den på hans fluga och det förevigades med en halvdan mobilkamerafilm. som kan skådas här